så störigt!

Jag kan ju säga att jag verkligen hatar när någon säger till en och blir sur för att man har varit med ågon annan och sedan gör man samma sak själv! Det är väl bara sjukt dumt att göra samma sak själv? ... Men men tänker fan inte bry mig mera om det, man mår bara dåligt av det.

Tänkte ha en frågestund på bloggen så fråga vad ni nu vill så svara jag på det. Ni har till på söndag på er. Idag red jag dressyr i ridhuset, det gick väl bra. Han var lite pigg och väldigt stark. Försöker inte dra han så mycket in munen för han har varit rätt så döv i munnen sen jag började rida honom.

Blueboy

Du är en av den finaste ponnyn jag har ridit. När jag fick veta att jag skulle börja rida dig blev jag glad men jag var ändå osäker. Många hade sagt att du var svår och att du stak hela tiden. Jag visste inte om jag skulle klara av det men jag ville ge det en chans. Första dagen var jag osäker och rädd att du skulle dra iväg med mig. Men det var inte som alla sa han stak inte från mig i allafall. Det kunde hända att han försökte någon gång men jag blev inte rädd för jag kände mig så trygg på din rygg. Våra första uteritter var inte heler de bästa, jag vågade inte galoppera för jag var rädd. Efter ett tag galopperade vi och jag släppte dig, det gick väldigt fort men jag kände mig tygg. Dagarna gick och nu rejsade vi redan på stubbåker och hade väldigt roligt tillsammans. Idag är det inga alls problem med uteritterna vi gör allt möjligt. Vi kan tillochmed bada, som han är livrädd för. Hoppningen var också ett problem han hade blivit stress hoppad innan sa min tränare så det var mycket jobb. Men träningarna gick bättre och bättre. Vi tävlade en p&r tillsammans och det gick jättebra! Första rundan var han lite tittig men sen kom vi runt. Man kan inte beskriva så lycklig jag blev! Sen kom vår andra p&r och jag skulle testa hoppa på nytt bett, pelham. Blueboy var väldigt stark och drog iväg iblan, så jag ville testa på det. Tävlingen gick väl sådär han ville inte hoppa och stannde på varje hinder men jag gav inte upp. Andra rundan stannade han 3-4 gånger och jag var lite mer nöjd. Men tyvärr så påverkade det tjejen som red han innan, hon blev ledsen och jag ville verkligen inte ha det bettet längre. Jag hade sårat henne väldigt mycket och det var absolut inte det som jag ville. Nu hoppar vi på vanligt bett och det går mycketbra! Min tränare säger att jag kommer bli framtidens nya ryttare ; ) Dressyren går perfekt har hittat han i ett bra tag nu och det är väldigt kul att träna han i dressyren nu gemfört med innan. Ingen är bättre än Blueboy. Jag har lärt mig jättemycket och han också. Tillsammans utvecklas vi med stora steg!
Jag älskar dig Blueboy! <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0